Moster igen!

Så gott som ialla fall. 2400g och 56 (!?) cm lång. Jag väntar på att få den sista siffran ordentligt bekräftad, låter otroligt, men lång är han iaf. Ja, för det är en han, en liten pojke. Och inte så liten för att vara fem veckor för tidig. Det är förstår väldigt skönt för föräldrarna, A har legat på lasarett nu sen september och bara varit hemma ett par timmar vid ett tillfälle för några veckor sen. Så nu väntar en tid på neontal för den lille, men snart kan livet börja dra sig mot någon slags hemmabaserad vardag (om än en helt ny sådan). Efterlängtat!

Hannas quiz

Jag har ju ingen webbcam som kan filma så jag kan inte sjunga nån jingel. Jag kan hm-a den: Hum-hm-hm-hm-hm Hannas quiz hm-hm Hannas quiz. Inte lika effektfullt.

Engelsk låt översatt (av mig) till svenska.

Förstå sakerna jag säger, vänd inte bort från mig.
För jag har spenderat halva mitt liv därute. Du skulle inte säga emot.
Ser du mig? Ser du mig? Tycker du om mig?

Här kommer många bilder

...ty jag kunde inte avgöra vilka vinklar som var viktigast, och jag vill ni ska få en så bra uppfattning som möjligt.

Såhär ser det ut när man står vid halldörren.



Skrivbordet


Och så så man ser bokhyllan lite mer.



Perspektiv från gungstolen




Perspektiv från soffan




?????
Input? (inte för att man får in så mycket mer i den här lägenheten)

Saakta sakta

Idag har blåsorna BÖRJAT ge med sig. Detta har verkligen varit den segaste ihärdigaste smärtsammaste omgång blåsor jag någonsin haft. Jag har faktiskt inte kunnat prata, jag har levt på soppa i tre dagar. Det gör fortfarande lite ont, men nu kan jag iaf ha munnen stängd. Puh, tycker jag kan ha haft nog av blåsor resten av året nu.

En annan sak som sakta krypit sig på är insikten att ännu en ommöblering varit nödvändig - även om jag tyckte om det som det var med soffan mot fönstret så var det en faktor som snart gjorde sig gällande: rumstemperaturen. Rummets enda element är låga små saker som går under fönstren, och med soffan där blockeras 2/3 av rummets värmeförsörjning, vilket märktes direkt. Det har varit ovanligt kallt, och jag har gått och frusit och fått tända ljus. Vilket så klart inte funkar med de kallaste månaderna framför oss. Så jag har tänkt om, och lägger snart upp bilder på hur det ser ut för tillfället. Jag är inte 100% såld, så jag kommer efterfråga omdömen.

Jag är lite tyck-synd-om...

Jag har ett område av blåsor i munnen, stort som en oliv typ, plus en massa små blås-prickar på tungan; vilket medför att jag på sedvanligt vis - utöver det konstanta obehaget, stickandet, smärtandet och oförmågan att prata ordentligt, eller le eller göra något med munnen utan att det ser ut som någon som försöker göra en grimas med tandläkarbedövning - ser ut som en sinnesslö fåne: munnen öppen, käken något skjuten åt sidan medan jag försöker hålla alla muskler i ansiktet så stilla som möjligt dvs inte reagera på något. Ibland sticker jag ut tungan lite eller biter lätt på läppen (på den sidan där det inte finns några blåsor). I övrigt är jag så trött av att inte sova ordentligt eller kunna äta, så looken är komplett.

Jag inser att det kanske låter lite roligt, och jag kan hålla med om det när jag inte själv upplever det, men just nu är det bara jobbigt. Jag fick gå hem från jobbet idag för att det gjorde för ont, och jag kan knappast stå i receptionen såhär (gör en mental bild av ovan beskrivna ansikte vid en sökhjälpsdisk). Det känns inte som om det kommer vara bättre imorgon, och jag börjar bli sugen vanlig mat. Och borsta tänderna! Åh...

Mera Sudden

Ne

Jag påbörjade ett inlägg, som jag insåg var ren klagan från början till slut på en massa småsaker som i ett inte ens särskilt mycket större perspektiv är helf oviktiga, och definitivt fåniga i jämförelse med en hel del annat. Jag har haft lätt för att klaga de senaste dagarna, känns som om jag inte har energi att vara mer uppåt. It's because of the weather - It's mulet.

Drömmandet

Jag har haft riklig drömaktivitet den senaste veckan - för några dagar sen drömde jag återigen något som jag tydligen tyckte var väldigt roligt för jag skrattade så pass att jag vaknade, och även i vaket tillstånd fortsatte jag fnissa något hysteriskt så jag fick kramp i magmusklerna.

Häromnatten drömde jag liksom många små "scener" eller vad man ska säga - ena stunden är man på ett ställe och något händer, och nästa stund förflyttas man utan någon som helst logik till ett helt annat scenario. Ett av dessa var på en stor stormarknad, där jag träffade David Schwimmer (Ross i Vänner) som hade en stor övertydlig karta och letade efter New York. Jag visade honom på kartan var New York låg (det stod New York, till och med Central Park var utsatt med stora tydliga bostäver, duh) och sen gick han runt på stormarknaden och letade efter New York, ungefär som man letar efter grönsaksavdelningen.

Lite skratt

Hanna - du sitter säkert.

Tills sommaren i alla fall. Gissa vad jag snackar om!