Snöbergsreflektioner

I lördags var jag ute och gick på kvällen - kallt och mörkt var det men mysigt. Tog en massa kort. Sen klättrade jag upp på en del av de snöberg som bildats på ladugårdsplanen efter allt traktorplogande, och åkte kana ner. På den ena berget var det liksom som en liten urgröpning högst upp, så det var väldigt bekvämt att sätta sig där. Man liksom halvlåg, med stöd för huvudet, och såg upp på himlen. Där satt jag, tills det blev för kallt, och spånade kring liv på andra planeter och tanken på att om det finns en planet i ett solsystem någonstans som har exakt samma förutsättningar som våran planet - skulle det då kunna vara så att det sitter en exakt kopia av mig och tittar upp på himlen, nu eller vid något annat tillfälle i tidens historia?

Sen såg vad jag tror var en fallande stjärna (är det inte otroligt passande, it's a sign, it's a sign) - den hade ingen svans av ljus eller så, utan var svag med den rörde sig rätt snabbt över en liten bit av himlen och försvann sen. Jag har aldrig sett en i verkligheten så jag kan inte säga säkert om det var en, den såg då inte som på film men det är det ju inte mycket som gör, hmpf. Fff. Sen blev jag kall och gick in.